Popmart

Japp, nu sitter jag här utan att ha något specielt att säga men ska ändå plita ner några rader för er som är intresserade. På skivspelaren snurrar Stewie Wonder. Gött! Det känns verkligen avslappnande. Synd att jag missade honom när han var i stockholm för någon vecka sedan. Det hade ju varit toppen, fast det hade tydligen varit dyra biljetter.

For you
There might be a brighter star
But through my eyes the light of you is all I see

For you
There might be another song
But all my heart can hear is your melody

Jag har lite fjärilar i magen.

Tack!

Idag när jag gick hem från skolan hade jag The Jams musik i mina lurar. Jag började då fundera på begreppet postpunk. Vad är postpunk egentligen? Nått som kommer efter punken förståss. Inspirerad av punken? Låter som punken? Jag har ingen aning faktist. Postpunkgenren är nog den svåraste att definera utefter dess sound. Att t ex Public image Ltd räknas som postpunk kan jag förstå. John Lydon AKA Jonny Rotten tillsammans med en fd Clashmedlem är väl så mycke postpunk det kan bli. Men att allt ifrån band som The Jam, Talking heads, Elvis Costello (De tidiga plattorna) och Joy division skall tillhöra postpunken? Visst alla dessa band dök i tiden runt skiftet mellan 70- och 80-talet men de låter helt ju helt olika. The Jam har punkens attribut, politiskt missnöje blandat med rock'n'roll men de låter ju snarare som en tidig version utav brittpopen. Talking heads spelade mycket på den klassiska punkklubben CBGBs men de låter ju mer som något som kom efter glamrockens glada tid. Nä, postpunk är ett eppitet som all alternativ musik fick i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Jag tycker snarare att det som idag kallas punk, band som Green day, Nofx eller Millencolin, skulle kunna kallas för postpunk. Hehe... Sånthär går jag och tänker på.

Sista Oktober är det dags igen. Premiär för den 22 James Bondfilmen Quantum Of Solace. Jag väntar med spänning och redan igår hörde jag den låt som kommer att spelas i filmens förtext. Låten heter "Another way to die" och är skriven av Jack White som också framför den tillsammans med Alicia Keys. Jag tyckte det lät bra. Det låter förståss väldigt mycket White Stripes om det och jag funderar på om det kanske inte skulle ha varit bättre om Jack hade tagit med Meg istället för Alicia, men jag vet inte... Att det just låter som White stripes är absolut ingen nackdel. Den kännsla som låten ska fånga tycker jag lyckas infinna sig och popartister har ju ända sedan filmseriens början lagt till sin personliga touch. Madonna, Duran Duran och Paul McCartney är några exempel. Jag tycker att det egentligen bara är Garbage som kan säjas ha misslyckats med en bondlåt och ändå är inte "The world is not enough" (som den låten hette) någon katastroflåt. Den misslyckades bara att fånga den så kallade bondkännslan. Jaja... Nog med ordbajseri nu. Jag ser iaf fram mot ytteligare en film i serien.

Tack!

Det var fem år sedan vi senast hörde ifrån gubbarna i Metallica. Men förra veckan kom deras tionde studioalbum (om jag har räknat rätt?) Death Magnetic. Jag är kanske inte deras största fan direkt. Jag är inte så stort fan av metalmusik över huvutaget men har ändå en viss relation till deras tidigare produktion. Därför tyckte jag att det var intressant när jag fick höra att de skulle släppa nytt. Och så, förnågra veckor sedan, kunde jag höra den första singeln från albumet "the day that never comes" på radio. Denna låt gjorde mig grymt besviken. Låten är släpig, tråkig och alldeles för lång. Det är inte förän efter ca 5 minuter den kommer igång ordentigt och blir en aning intressant. Där föll helt enkelt mina förväntningar. 

Trots denna besvikelse och tankar på att ignorera denna platta - "ännu en i mängden av trött hårdrock" - tog jag  och lyssnade igenom den. Jag blev nu positivt överaskad faktist. Skivans två första låtar "That was just your life" och "The end of the line" är, till skilnad från första singeln, riktigt bra. Introt på första låten låter riktigt läskigt och thungt. Så som man vill ha det när man lyssnar på hårdrock. Sedan kommer låtarna "Broken, beat and scared" och "The day that never comes" och vad jag tycker om den sistnämda har jag ju redan berättat men efter kommer ännu en pärla. "All nightmare long" har en refräng som är något av det bästa på hela skivan och de nästan 8 minuterna känns inte alls så långt. Kan bero på att den går i ett snabbt tempo. Efter femte låten tuggar skivan på med fem spår till som kanske känns lite som "vi har hört det förut". Inget som sticker ut... Jo, föresten. Låten "The Unforgiven III" sticker ut fast åt fel håll. Den är lika tråkig som "the day that never comes".

Skivans helhet tycker jag ändå fungerar ganska bra. Det var inte de magplask som jag trodde att det skulle vara när jag hörde singeln första gången. Jag vill även säga något om låtarnas längd. De tio spåren har en total längd på 75 minuter. Det ger ett snitt på sju och en halv minut. Jag tröttnar lätt. Visst, jag lyssnar ju på pop-musik så jag är ju van med 3 minuters låtar men ändå. Varför måste de vara så långa?

Mitt betyg på Metallicas Death magnetic får bli 5/10. Dels så är jag som sagt ingen större beundrare av hårdrock och dels så tycker jag inte att den håller riktigt samma klass som vissa tidigare Metallica skivor.

Tack!

Nu hade jag tänkt att berätta lite om hur jag hade tänkt mig  framtiden för denhär bloggen. Jag har tänk att slut skriva en massa skit bara. Det kan man väl iofs säga att jag redan har gjort eftersom jag inte har varit så aktiv bloggare de senaste månaderna men jag hade ändå inte tänkt att förklara min blogg för "död". Istället har jag tänkt att, iaf försöka, skapa min egen musikblogg. Musik är ju ändå ett ämne som jag tycker att jag både kan och vill skriva om. Jag annser inte att det ska handla om "det senaste" men det ska heller inte handla om nån slags retro. Nej, det kommer nog att bli en salig blandning. Bara åsikter och funderingar om sådant som råkar ha hamnat på min skivtallrik, i CD-spelaren, i datorn eller nått jag kanske hör på radion som jag tycker kan vara värt att ta upp. Skulle det kunna vara något som intresserar er läsare? Om inte så kan ni ju bara skita i och läsa det!

Jag avslutar detta inlägg med en bild på kanske världens bästa band. Fast dom har inte gjort så mycket på ett tag nu.