Popmart recenserar



Det var fem år sedan vi senast hörde ifrån gubbarna i Metallica. Men förra veckan kom deras tionde studioalbum (om jag har räknat rätt?) Death Magnetic. Jag är kanske inte deras största fan direkt. Jag är inte så stort fan av metalmusik över huvutaget men har ändå en viss relation till deras tidigare produktion. Därför tyckte jag att det var intressant när jag fick höra att de skulle släppa nytt. Och så, förnågra veckor sedan, kunde jag höra den första singeln från albumet "the day that never comes" på radio. Denna låt gjorde mig grymt besviken. Låten är släpig, tråkig och alldeles för lång. Det är inte förän efter ca 5 minuter den kommer igång ordentigt och blir en aning intressant. Där föll helt enkelt mina förväntningar. 

Trots denna besvikelse och tankar på att ignorera denna platta - "ännu en i mängden av trött hårdrock" - tog jag  och lyssnade igenom den. Jag blev nu positivt överaskad faktist. Skivans två första låtar "That was just your life" och "The end of the line" är, till skilnad från första singeln, riktigt bra. Introt på första låten låter riktigt läskigt och thungt. Så som man vill ha det när man lyssnar på hårdrock. Sedan kommer låtarna "Broken, beat and scared" och "The day that never comes" och vad jag tycker om den sistnämda har jag ju redan berättat men efter kommer ännu en pärla. "All nightmare long" har en refräng som är något av det bästa på hela skivan och de nästan 8 minuterna känns inte alls så långt. Kan bero på att den går i ett snabbt tempo. Efter femte låten tuggar skivan på med fem spår till som kanske känns lite som "vi har hört det förut". Inget som sticker ut... Jo, föresten. Låten "The Unforgiven III" sticker ut fast åt fel håll. Den är lika tråkig som "the day that never comes".

Skivans helhet tycker jag ändå fungerar ganska bra. Det var inte de magplask som jag trodde att det skulle vara när jag hörde singeln första gången. Jag vill även säga något om låtarnas längd. De tio spåren har en total längd på 75 minuter. Det ger ett snitt på sju och en halv minut. Jag tröttnar lätt. Visst, jag lyssnar ju på pop-musik så jag är ju van med 3 minuters låtar men ändå. Varför måste de vara så långa?

Mitt betyg på Metallicas Death magnetic får bli 5/10. Dels så är jag som sagt ingen större beundrare av hårdrock och dels så tycker jag inte att den håller riktigt samma klass som vissa tidigare Metallica skivor.

Tack!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0