Popmart

Vilken sångare har egentligen varit argast på en skiva? ... Martin Westerstrand i Lok kanske. Minns ni hur jävla förbannad han var? Han hade "skrubbsår i skrevet" och Lok var de ända som skulle stå kvar medan de andra föll... Haha... Nej, detta inlägg kommer inte handla om Lok! Martin Westerstrand är inte i närheten av ilskan hos sångaren i bandet som gjort mitt andra favoalbum. Jag pratar förståss om Zack De La Rocha i Rage against the machine.

Jag började lyssna på Rage någon gång runt 2000 när jag blev lite småförälskad i deras tredje platta The Battle of L.A. men det var när jag något år senare införskaffade gruppens självbetitlade debutalbum som jag blev störtkär. Även om Rages musik kan te sig att låta rätt så lika hela tiden så verkar det som att  jag inte kan tröttna på den skivan. Zacks ilskna rap om vänsterradikala ämnen i blandning med Tom Morellos grymma gitarriff i klassisk metallstil skapar en musik som tilltalar mig otroligt mycket. Jag tror att det beror på den energi som genomsyrar varenda låt på hela skivan.

Skivomslaget föreställer en vietnamesisk buddhistmunk som sätter eld på sig själv. Vulgärt vid första anblicken kan tyckas men vet man vad Rage handlar om så förstår man att det kanske är just det  gruppen vill. Göra oss uppmärksamma på de orättvisor som den kapitallistiska västverlänska samhället för med sig. 

Som jag sa så låter det faktist ganska lika rakt över. Mina två favoritlåtar är spår nr. 6 och 7, "Know your enemy" och "Wake up". Men jag njuter ända från att Zack spottar ur sig "Ey yo! it's just another bombtrack" i första låten "Bombtrack" till att han viskande förklarar att "Anger is a gift" i den sista låten Freedom.












Fuck you, I Won't do what yuo tell me!