Popmart

1998 var jag rätt så grön när det gäller skivor, jag lyssnade mest på Beatles. Men så en kväll var gruppen The Mopeds med på de helt underbara Tv-programet Voxpop. Jag blev kär! Så när albumet, The hills are alive with the sound of Mopeds, så kom var det självklart att jag köpte den. Och den gjorde mig verkligen inte besviken. 12 låtar som bildar mitt femmte favoalbum.

The Mopeds är ett band som jag tycker verkigen förtjänar ett bredare erkänande. Gruppen består av Bröderna Jens och Petter Lindgård samt basisten David Carlsson. Bröderna Lindgård är nog mer kända för sina insattser som blåsare på skivor med bl a Cardigans, Eggstone och Dr kosmos. Dom är även med i gruppen Damn!, ett annat favoritband, som brukar turnera med Timbuktu.

The Mopeds texter är ofta episka och humoristiska, och jag brukar likna deras sound med Wannadies. Rätt så skramlig men ändå melodiskt pop/rock. Alla låtar håller en hög nivå men jag har några som jag vill framhålla. De heter Discoloser, Fuengirola Gonzales, Italian girl och Life's to short to hurry. Kolla in dom! Skivomslaget är även de lite kul. Vid första anblicken ser det bara ut som en landskapsbild med en sjö omgiven av berg. Kollar man däremot lite mer nogrant så upptäcker man att mitt på bilden finns tre stycken mopedåkare som är påväg uppför berget. Öppnar man sedan häftet så hittar man tolv bilder (en för varje låt) som alla föreställer gruppen i en studio i ett vackert bergslandskap. Dock inga låttexter.



Tack!