Popmart

Man vaknar för tidigt, man ligger å fryser, och kan inte somna igen.
Man tänker på saker man borde sluta å tänkt på för längesen.
Det värker i hjärtat men de får man tåla, man är ju för helvete kar,
och ingen ska kalla en blöt eller sentimental.

Man sitter i köket med en kopp kaffe och treo mot sveda och värk.
Man blädrar i tidningen, läser rubriker, har svårt att koncentrera sig.
Radion står på, dom pratar som vanligt och gärna i mun på varran
men så hör man en bit som man minns från en tid som försvann.

Och man tänker på henne igen fast man lovat sigsjälv att man ska glömma bort,
men man lovar ju alltid förmycke när man druckit brännvin.
Och man tänker tillbaks till nånting som väl ändå var borta för länge sen.
Men nog minns man det än när man tänker på henne igen.

Det vilar nått vemodigt över en söndag, i synnerhet när det är höst.
Man känner sig lite ur spel, inte vore det fel med nån form utav tröst.
Man tar sig en lång promenad, det är läkande att bara tänka och gå.
Det är tur att man får tycka synd om sigsjälv då och då.

Och man tänker på henne igen fast man lovat sigsjälv att man ska glömma bort,
men man lovar ju alltid förmycke när man druckit brännvin.
Och man tänker tillbaks till nånting som väl ändå var borta för länge sen.
Men nog minns man det än när man tänker på henne igen
ja, nog minns man det än när man tänker på henne igen.