Macadam Cowboy
Idag har dom kommit. CD skivorna som jag beställde för över en vecka sedan. Eller iaf två utav dom. Rigasskivan får jag vänta på ett tag till.
Mando diaos nya skiva Never seen the light of day är grymt bra. Ändå känns det som att den inte lever upp till mina förväntningar. Alla resentioner jag läst om skivan har hyllat den och kallat den för "Den bästa Mando-skivan". Visst... som jag sa tidigare: Den är grym. Men efter två genomlyssningar är jag inte lika tagen som när jag hörde Hurricane bar. Jag kanske måste ge den lite mer tid. Den börjar dock vädigt bra. De tre första spåren "If I don't live today, then I might be here tomorrow", "Never seen the light of day" och "Gold" får en att tro att resentioner man läst stämmer. Dom är väldigt popiga för att vara Mando och det gör mig glad men sedan faller dom tillbaka i gamla hederliga Mando, vilket inte är negativt men lite tråkigt eftersom det böjade så superbra. Låtar som "Macadam Cowboy", "Train on fire" och "One blood" fångar upp mina förväntningar och gör att besvikelsen inte blir så stor ändå. Och nu till sist. Låten som avslutar skivan. Den som alla resensenter jag läst har hyllat. Den nästan 8 minuter långa intrumentallåten "Dalarna". Den är verkligen ett mästerverk och gör att man förstår alla hyllningar bandet har fått. Tack Mando Diao.
9/10
Den andra skivan jag fått är Kevin Michael. Den har kanske inte lika höga förväntningar på. Innan hade jag bara hört de två spår som inleder skivan. Först är låten ""We all want the same thing". Grymt skönt gung i den. Den andra är den som spelas på radio hela tiden, "It Don't make any difference to me" som han gör tillsammans med Wyclef Jean. Skivan fortsätter ungefär på samma sätt ända till slutet. Ingen speciell låt som sticker ut. Den avslutas dock med akustiska versioner utav de låtar som jag redan nämt och dom får en verkligen att förstå varför man älskar musik så mycke. Skivans helhetsintryck är ett skönt gung rakt igenom och jag måste säga att jag älskar hans röst.
7/10
Tack
Mando diaos nya skiva Never seen the light of day är grymt bra. Ändå känns det som att den inte lever upp till mina förväntningar. Alla resentioner jag läst om skivan har hyllat den och kallat den för "Den bästa Mando-skivan". Visst... som jag sa tidigare: Den är grym. Men efter två genomlyssningar är jag inte lika tagen som när jag hörde Hurricane bar. Jag kanske måste ge den lite mer tid. Den börjar dock vädigt bra. De tre första spåren "If I don't live today, then I might be here tomorrow", "Never seen the light of day" och "Gold" får en att tro att resentioner man läst stämmer. Dom är väldigt popiga för att vara Mando och det gör mig glad men sedan faller dom tillbaka i gamla hederliga Mando, vilket inte är negativt men lite tråkigt eftersom det böjade så superbra. Låtar som "Macadam Cowboy", "Train on fire" och "One blood" fångar upp mina förväntningar och gör att besvikelsen inte blir så stor ändå. Och nu till sist. Låten som avslutar skivan. Den som alla resensenter jag läst har hyllat. Den nästan 8 minuter långa intrumentallåten "Dalarna". Den är verkligen ett mästerverk och gör att man förstår alla hyllningar bandet har fått. Tack Mando Diao.
9/10
Den andra skivan jag fått är Kevin Michael. Den har kanske inte lika höga förväntningar på. Innan hade jag bara hört de två spår som inleder skivan. Först är låten ""We all want the same thing". Grymt skönt gung i den. Den andra är den som spelas på radio hela tiden, "It Don't make any difference to me" som han gör tillsammans med Wyclef Jean. Skivan fortsätter ungefär på samma sätt ända till slutet. Ingen speciell låt som sticker ut. Den avslutas dock med akustiska versioner utav de låtar som jag redan nämt och dom får en verkligen att förstå varför man älskar musik så mycke. Skivans helhetsintryck är ett skönt gung rakt igenom och jag måste säga att jag älskar hans röst.
7/10
Tack
Kommentarer
Postat av: Elin
ytterligare två skivor till samlingen alltså..woohooo
Trackback
